MENY
Här har ekat lite tomt ett par dagar, men ni förstår säkert varför. Det har varit tuffa dagar och det är fortfarande väldigt jobbigt. Det är tungt att förlora sin häst och det känns extra tungt när det är en så ung häst, jag hade förväntat mig många år ihop - inte såhär kort tid.
Nu då? Jag vet inte.
Man vänjer sig säkert men såhär efter inte ens en vecka hästlös så tittar jag fortfarande på väderrapporten med täckning i bakhuvudet. Vad gör man när man inte har häst? Så mycket tid som blir över... Jag är glad att jag har kvar mitt gymkort så jag kan träna lite. Apropå det så ska jag faktiskt åka till gymmet nu.
Evelina
Jag kände precis som du efter att jag förlorat Pacha. Det kändes som för mycket tid, tomt, tungt och ledsamt och som att jag aldrig skulle kunna hitta någon häst jag ville ha igen.
Sedan dröjde det inte mer än någon vecka innan jag kände att jag MÅSTE ha en häst! Och så kom Blomman. I början hade vi det jättetufft, det var ju inte ett frivilligt hästbyte, men idag är jag så oändligt glad för min lilla Cob. För mig blev lösningen att inte köpa en annan Lusitano, utan köpa något helt annat, som en brun Welsh Cob.
Jag menar inte att du behöver göra som jag, jag ville bara dela med mig av hur jag hanterade min förlust.
Svar:
Jag kommer inte köpa häst nu men funderar på att låna någon på längre tid. Och då är det en tanke jag haft, att byta till något helt annat. Och cob ligger högt på listan. Men jag får se. Får känna på det lite. Känns dock inte som att jag vill ge upp ridningen, det här är ju ingen frivillig hästlöshet och intresset är ju liksom kvar.
camillajarnedal.blogg.se
1