MENY
♥
Ni som varit med ett tag känner kanske igen det jag skriver nu från tidigare då detta är något jag skrivit om innan – kopplat till mitt jobb och litteratur jag läst där, och sedan tagit med mig till stallet då jag tycker att många av dessa tankar, teorier och metoder är användbara här med. Kanske inte som senaste träningstipset som hjälper dig slipa på skolorna, men som en bra utgångspunkt. Ooooch nu är ju detta tankesätt något som aktualiserats återigen, det är ett bra tankesätt överhuvudtaget när man sysslar med både människor och djur men för mig är det extra aktuellt nu när jag har en häst som Nelli. Lång roman följer…
♥
Hästar gör det som är det mest begripliga (för dem :p ) i en situation. Obegripliga regler är svåra att följa. En häst som kan ”uppföra sig” gör det. Om en häst inte uppför sig hade du troligen för höga förväntningar på dess förmågor. Om du vill minska problem måste du göra den aktuella situationen begriplig.
Att göra som någon säger är som att lämna ifrån sig, eller låna ut kontrollen till någon annan. Och för att kunna göra det måste man ha kontrollen. Därför kräver samarbete att alla inblandade har kontroll över sig själva.
Effektiva strategier kan vara:
-Skärma av sig så att man är kvar i situationen men på ett sätt som gör att det jobbiga är mindre jobbigt
-Försöka gå undan så man får lite lugn och ro
-Söka stöd hos andra, t ex dig eller hagkompisarna
Strategier som kan vara effektiva men som inte tas emot lika bra av omgivningen:
-Vägra delta och bara "säga nej"
-Hota
-Slå
-Fly
Dessa beteenden kan upplevas som beteendeproblem, men vi måste vara medvetna om att detta är beteenden som är tänkta att lösa en situation, inte förvärra den.
Det hjälper inte att tillrättavisa en häst i affekt. Det sämsta man kan göra i en jobbig situation är att kräva att hästen låter bli att använda sig av en strategi – utan att erbjuda en annan.
Kom ihåg att vi påverkas av varandras känslor och att affekt smittar.
Därför är det viktigt att inte vara konfronterande och arg i sitt uttryck utan andas hellre två extra gånger och gör om.
Affekt: känsloreaktion. Alltså inte känslan i sig, utan reaktionen på den. känslan får uttryck genom beteendet, och ofta visas det genom att en eller flera känslor (som ilska, frustration, rädsla eller glädje) stegras till en otrolig styrka -så stark att kontrollen rubbas.
Konflikter består av lösningar
-ett problem uppstår. Den som har fått problemet löser det (och som nämnt innan, alla gör det som känns mest logiskt och begripligt för dem just nu i den aktuella situationen), fast lösningen kan innebära ett problem som måste lösas av någon annan – denna lösning i sin tur kan bli ett problem för den första, som måste lösa det.
Såhär kan en situation trappas upp och man löser detta genom att någon av parterna måste hitta en lösning som inte är ett problem för den andre.
Den som har ansvar kan påverka, och i vårt fall så är det vi som skötare/ryttare som har ansvaret att hitta en lösning som inte innebär ett problem för vår häst.
Den som vinner förlorar?
Om vi ”vinner” en konflikt kommer inte det innebära att hästen lärt sig något eller öka chansen till samarbete. Vi måste få dem att gå åt samma håll som oss, men inte genom dominans och att ”vinna” över dem. Avled istället för att konfrontera. Med Nelli innebär detta att jag sitter ”kvar” och väntar ut ett affektutbrott (parerar bara så vi inte går på någon/något) och när hon är tillbaka och kan höra mig så provar vi igen.
Ställa krav på ett sätt som fungerar
När vi utbildar hästarna så ställer vi krav på dem som innebär att de ska göra saker som de inte hade gjort om de inte hade varit i det sammanhang som de är i. Detta är sällan några problem. Problemen uppstår när man ställer krav som ligger över deras nuvarande förmåga. Därför är det viktigt att ställa relevanta krav på ett sätt som de kan reda ut. Och för oss är det idag att klara att trava på stora spår och byta varv.
Man måste skapa strukturer som skapar förutsättningar för bra beteenden och vara konsekvent i de regler och ramar man satt upp. Ta tex hjälpgivningen: konsekvent är att min hjälp för ”framåt” alltid betyder just, och bara framåt. Och har jag bett om framåt så fortsätter jag be om framåt tills det blir framåt – ibland kan det behövas ett par extra sekunder för hästen att fundera ut vad det är jag vill. När det blir framåt så tackar jag för det och släpper efter. Om hästen inte svarar ena gången och jag låter det passera och gör något annat, för att nästa gång hästen inte svarar – blir arg och sparkar till den, då är jag inte konsekvent och hästen blir förvirrad. Vad vill hon?
Jag måste förbereda hästen, och även ge hästen en chans att faktiskt svara på det jag ber om, och ja –skulle det gå fel så får jag fundera på om det var just galopp jag bad om. Absolut att det var galopp jag bad om i mitt huvud, men var det galopp jag sa med kroppen?
Lägg in motiverande övningar: efter lite tuffare jobb som ställt höga krav, ställ dig i fältsits och rejsa på en långsida. Gör uppgiften lite mer spännande genom att skoja till det lite. Eller som i vårt fall där vi befinner oss nu, ridningen sker med mycket muntligt beröm och klappar – och sen är jag beredd att avbryta passet plötsligt när det fungerar som bäst. Vi behöver inte pusha och tänja på gränserna varje gång.
Att leda och bestämma
Att leda och bestämma är inte samma sak. Leda är att andra låter en bestämma. Här behöver vi alltså verktyg som innebär att vi får bestämma, och förutom verktygen så handlar det mycket om tillit och förtroende. Hästen överlämnar bestämmandet till oss, men lyckas vi inte ge dem trivsel och begriplighet i utbyte så tar de tillbaka bestämmandet. Vilken ledarstil har du? Auktoritär eller mer inlyssnande? När Nelli får ett mindre meltdown skulle man genom det auktoritära sättet kunna pressa henne förbi det, men hon skulle troligtvis reagera med samma försvarsbeteende nästa gång vi försöker göra en liknande sak.
Det finns något sånt där internet-ordspråk som man ser ibland: You can nerver rely on a horse that is educated by fear, there will always be something he fears more than you. But when he trusts you, he will ask you what to do when he is afraid.
Om vi backar till begriplighet… Det var ju det här med att hästen gör det som är mest logiskt/begripligt i varje aktuell situation. Vi måste se till att det beteende som vi vill att hästen ska ha blir det som är mest begripliga i varje situation. Det står ingenstans att hästen måste göra som du säger, men ändå är det vi som ska se till att de lär sig det de ska och att de mår bra. Ansvaret för ledningen ligger hos oss och vi måste göra oss förtjänta av detta.
Hur då, i det dagliga arbetet?
-se till att uppgifterna är intressanta och begripliga
-är de fysiska ramarna optimala?
-hur är stämningsläget? (är hästen ”redo” eller ”där” –så att det är läge att arbeta?)
-arbeta aktivt på att skapa en god kontakt er emellan
-struktur, vara lugn och inte eskalera konflikter genom att sätta hårt mot hårt, utan samarbeta
-var rättvis
Handlingsplaner
Det är inte fel att ha en handlingsplan för om en svår situation skulle uppstå.
Dessa handlingsplaner är enkla tankelistor på hur man ska handla när en ”konflikt” är på gång. Det kanske inte är så ofta en sån här situation uppstår, men om det någon gång uppstår en jobbig händelse –konflikt- så kan det hända att detta händer igen, och det vill vi ju inte, så då tänker vi ut en handlingsplan för att undvika att detta ska hända igen.
Börja med att lista varningsbeteenden. Alltså beteenden som hästen uppvisar när det håller på att braka ihop –alltså inte beteenden som den visar i kaosfasen (Nelli sparkar, "spinner" och hotar resa sig) utan innan. Det kan vara saker som att den skakar på huvudet, slår med svansen, börjar bli bufflig, ser spänd ut… Det är inte beteenden som din häst har hela tiden utan sådant du lagt märke till just innan situationer urartat. Nelli slår ganska mycket med svansen, men det är inte alltid det föranleder ett utbrott. Däremot att hon lyfter huvudet och släpper ryggen (vilket känns otroligt tydligt), då är hon på gång. Man känner genom sadeln när hon spänner ryggen liiiitegrann och börjar ladda för att slå. Hon kan även börja tränga åt ett håll.
En grund för handlingsplanen:
1 skapa utrymme/förutsättningar för hästen att själv klara av situationen. Räcker det inte? Gå vidare till punkt 2.
2 Lista enkla avledningar som fungerat tidigare; sitt lugnt, fortsätt på ett lugnt sätt upprepa vad du bett om och ”be” hästen återgå till arbetet genom att använda hjälper som hästen känner igen som ”det vanliga”. Räcker det inte? Gå vidare till punkt 3.
3 aktiva avledningar som fungerat tidigare: klappa hästen, tala lugnande – släpp på trycket. Räcker det inte? Gå vidare till punkt 4.
4 kraftigare avledning: Gör något enkelt som hästen kan för att fånga uppmärksamheten, lägg en volt, en halt, flytta för skänkeln/flytta från marken… Om detta inte hjälper utan situationen är på väg att urarta, gå till punkt 5.
5 Ha en plan för hur situationen ska kunna avbrytas. Behöver du hoppa av, gå in i stallet en stund eller något annat?
Så, som sagt är detta en del i hur jag tänker kring Nelli. Sen det där mantrat jag använde mig av i tisdags, det var lite skämtsamt (även om jag faktiskt satt och sa precis så när jag red) men det var inte bara på skämt utan det här att sitta och prata när jag rider är något jag använt mig av både nu och tidigare. Med Nelli så har jag haft stallägaren gående bredvid och så har vi pratat – bara rent strunt, men pratat med varandra så att jag tvingas andas lugnt och Nelli lyssnar på när vi pratar. Och helt plötsligt har man ”lurat” upp henne i trav utan att hon märkt det själv. Jag brukar även göra så när jag sitter upp på en ny häst som inte är riktigt pålitlig, det händer att jag rider hästar som ägarna behöver hjälp med, då pratar jag med ägaren tills jag och hästen har hunnit känna lite på varandra och den värsta spänningen lagt sig. Man distraherar både sig själv och hästen helt enkelt.
0