Dressyrryttare med dålig exteriör ;)

/ Allmänt

En repost av ett gammalt inlägg, som då hette "Det visste ni inte om mig". Tänker att det kan vara intressant att läsa för de som precis som jag har mer eller mindre betydande avvikelser i exteriören :p Alla är vi olika och har våra egna förutsättningar.

Jag själv har skolios och korsettbehandlades under 6 år.

 

Att man har skolios innebär att man har en krokig ryggrad. För det mesta rör det sig då om funktionell eller strukturell skolios (men skolios kan även bero på medfödda missbildningar i kotpelare eller ryggmärg. Den kan också bero på sjukdomar i muskler eller nervsystem.).

 

En funktionell skolios innebär att kröken på ryggraden rätas ut när man ligger eller sitter. En sådan skolios är för det mesta av det lindrigare slaget och kröken är oftast under 15 grader.

 

En strukturell skolios, som jag har/hade, ändras inte när man sätter sig eller lägger sig ned. Fyra av fem personer med strukturell skolios har en krökning vars orsak inte går att förklara.

 

Vad händer i kroppen när man har skolios? När man har skolios är ryggraden böjd i sidled, betraktat rakt bakifrån. Människan justerar automatiskt sin hållning för att hålla balansen och undvika smärta och trötthet, så hållningen behöver inte vara annorlunda än hos en person som har en rak ryggrad.

Besvären kan vara mycket varierande. Personer med krökar på upp till 40 grader har inte ryggbesvär i större omfattning än de som inte har skolios. Det är först vid mycket stora krökar som skolios ger väsentliga problem.

Med en liten skolios ska man betrakta sin rygg som frisk. I sällsynta fall kan en måttlig skolios ge trötthetskänsla och värk i ryggen. En lite större skolios ger ett förändrat utseende av ryggen, oftast utan fysiska besvär, men ju mer ryggen kröks desto mer ökar belastningen på ryggraden. Är skoliosen stor ökar risken för ryggsmärtor och svårigheter med andningen.

 

Om man inte har vuxit färdigt, och det finns risk för att man kommer att utveckla en kraftigare skolios, kan man behandlas med korsett tills man har slutat växa för att förhindra att ryggen blir snedare.

Läkaren överväger korsettbehandling om krökningen av ryggraden ökar vid upprepade kontroller och är minst 25 grader hos en person som beräknas ha minst ett år kvar att växa. Ett barn med skolios får en korsett för att hindra att krökningen ökar under den kvarvarande tillväxten. Vid ett lyckat resultat förblir skoliosen oförändrad, det vill säga lika stor efter behandlingen som vid dess start. Målet är inte att göra ryggen rak, men är korsettbehandlingen extremt framgångsrik kan ryggen ibland bli rakare efter behandlingen än vad den var vid dess start.

Tidigare var Boston-korsetten den vanligaste korsetten för skoliosbehandling, men idag finns andra alternativ. Den ska användas 23 timmar om dygnet. Barnet behöver inte ha korsetten under idrott och skolgymnastik. (http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Skolios/)

 

Om jag inte minns helt fel hade jag runt 28 grader krökning av ryggraden och jag fick en Boston-korsett (beskrivning nedan) som 9-åring. När man får en korsett så ”byggs” den utefter dina mått och sedan får man vara inlagd på sjukhuset ett par dagar för att vänja in sig med korsetten. Man röntgas en gång per år för att se utvecklingen och i takt med att man växer får man en ny korsett i större storlek.

 

 

En Boston-korsett är i princip ett relativt tjockt skal av termoplast. Det är i regel "höga" korsetter som omsluter patientens hela överkropp från höfterna och svanskotan till upp mot armhålorna, det finns dock även andra varianter. På insidan brukar det finnas ett lager av skumgummi för att minska risken för tryckskador och skavsår på användaren. Närmast kroppen bär patienten alltid ett linne för att skydda kroppen. Korsetten tas på framifrån och snörningen som brukar bestå av 3-4 remmar träs genom öglor och spänns mot korsetten finns således på baksidan. Över korsetten bär användaren emellertid helt vanliga kläder och normalt sett är den därmed inte synlig.

 

Såhär kan en Boston-korsett se ut (det varierar dock utifrån hur din krök ser ut)

lånad bild

 

 

En Bostonkorsett fästs först runt höfterna varpå resten av patientens överkropp förs in i korsetten, sedan spänns remmarna på ryggen hårt. Det tryck som därmed åstadkoms "låser" ryggen/överkroppen i en så rak position som möjligt samtidigt som en sidledsrotation av ryggen omöjliggörs. Det finns således ingen möjlighet för bäraren att "sjunka ihop", på något sätt ändra kroppshållningen eller omedvetet tappa balansen - trycket från korsetten stoppar effektivt allt detta. Trycket mot patientens kropp och den i regel höga passformen på en Bostonkorsett medför också att axelpartierna pressas uppåt vilket gör att de får en onaturlig ställning

 

Korsettbehandling innebär visserligen mycket mindre risker än operation men är ändå en lång och mycket krävande behandlingsform för patienten, både fysiskt och psykiskt. Då de flesta patienterna drabbas i åldern 10-13 år och behandlingen pågår fram tills man vuxit färdigt innebär det att många tvingas använda korsett många år. För de flesta patienterna innebär det att man ska vara korsetterad minst 20 timmar/dygn året om. Oftast tas den bara av i samband med duschning, byte av linne och annan hudvård.

Bostonkorsetten medför avsevärda begränsningar i rörelsefriheten för bäraren. Springa, hoppa och dylikt kan vara svårare än vanligt och även så enkla rörelser som att vrida sig för att titta över axeln är försvårat då korsetten fixerar kroppen från bäckenet och uppåt. Andra problem som uppstår är det stora trycket som korsetten utövar mot kroppen och som pressar in magen och trycker ihop bröstkorgen. Det förstnämnda innebär att den korsetterade bara kan äta mindre portioner mat åt gången, utan att riskera svåra obehag. Sammanpressningen av bröstkorgen medför en minskad lungkapacitet och försvårad andning vilket många upplever som mycket obehagligt, särskilt i början innan man vant sig vid att ständigt bära korsetten. Den korsetterade tenderar därför att utveckla en andningsteknik med korta, ytliga andetag.

 

En Bostonkorsett tillåter ingen luftcirkulation närmast kroppen. Miljön under korsetten och linnet blir därmed väldigt instängd. Svettning, klåda, blåmärken och dylikt är problem som många klagar på. Undersökningar av patienter visar att många användare också tycker att den psykiska påfrestningen är minst lika jobbig som det fysiska obehaget. Att vara korsetterad nästan dygnet runt i åratal tar hårt på många patienter i en ålder som dessutom är känslig för många människor. Många patienter säger också att man visserligen efter hand lär sig att hantera känslan att hela tiden ha kroppen "låst" i korsetten och den stelhet som medföljer, däremot är det väldigt svårt även efter flera år att vänja sig vid det ständiga trycket mot mage, bröst och rygg.

 

Under behandlingens gång röntgas patienten regelbundet för att bekräfta att behandlingen har önskad effekt. När behandlingen går mot sitt slut börjar en avvänjningsperiod på ca ett halvår (ibland mer) där den korsettfria perioden stegvis utökas så kroppen vänjer sig vid att inte längre vara uppstöttad (https://sv.wikipedia.org/wiki/Bostonkorsett)

 

Min korsett skars upp lite extra vid höfterna för att underlätta ridningen. Jag hade korsetten 23h/dygn och under timmen jag fick ta av den var det dusch, byte av linne samt styrketräning efter ett program jag fått från sjukhuset. Som det står i texten ovan så är korsetten gjord av ett tjockt lager plast och den sitter hårt för att ge effekt, så blåmärken i sidorna och midjan fick man. När jag hade haft korsetten i ett par år upptäckte jag (av att titta på mina skolfoton) att jag blev mer sned än innan, att axlarna blev snedare och jag tyckte att min korsett var uppbyggd på fel sida. När jag sa detta till mina läkare så tittade de till en extra gång och tyckte ja – men du har ju rätt. De tittade en gång till på röntgenbilderna och såg något de ville titta närmare på så jag fick röntga om nacken. Då upptäcktes att anledningen till att mina axlar var så ojämna var pga att på höger sida är två revben ihopväxta (orsakar att höger axel är lägre än vänster) och man upptäckte även att jag har en krök i nacken med samt att det saknas en disk där så kotorna ligger på varandra. Detta hade missats tidigare.

Ungefär här märkte man även att jag var ”överbehandlad” och nu nästan lutade åt andra hållet istället och därför fick jag börja ha korsetten enbart nattetid –SKÖNT- Angående nacken blev det lite oro kring den och man sa att om den blev mer sned skulle den eventuellt behöva stelopereras, men jag hade tur och den höll sig som den var.

Det var lite om min rygghistorik. 

Min ryggrad är idag nästintill rak, men ojämnheten i axlarna är ju kvar -Såå, ser ni på bilder att jag sitter snett i sadeln så är det därför – jag är byggd så! ;)




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: